Fan vilken ångest det är med nyår egentligen. Ångest vad gäller klädsel, vilken fest man ska gå på, vilken skumpa man ska spruta och så vidare. Den största ångesten kommer ändå vid tolvslaget, eller strax efter. Ni vet när man ska krama alla för att gratulera dem ett gott nytt år. Det är ju tänkt att man ska krama den man tycker om mest i sällskapet först (social norm). Om man till exempel har en partner ska självklart den gratuleras först. Men vi som är singlar då? Kvar blir vi lämnade med leftovers. Vem ska vi välja? Bästa kompisen? Ragget för kvällen? Syskonet (om man nu har den där)? Här är det klimax-ångest. Jag undrar om det är därför som vi drycker på nyår. Bara för att vi inte ska behöva känna oss så sjukt ensamma. Alla kramar ju alla på fyllan. 
 
Det här kan ha varit mitt djupaste inlägg hittills. Därför avdramatiserar jag det med att säga: Jag ska fan gå och lägga en kabel när tolvslaget kommer bara för att slippa nyårsångest.

Och btw, Peter Jöback önskar er ett gott nytt år.